6.5.1 Justering av skördetröskan

När man tröskar och torkar maltkorn skall man försäkra sig om att maltkornskvaliteten bevaras. Vid tröskningen skall man t.ex. se till att kärnorna inte skadas. Om kärnan skadas försämras groningen och det förorsakar problem i mältningsprocessen. Om maltkornet har bildat liggsäd eller mognat ojämnt skall tröskningen utföras omsorgsfullt; det lönar sig inte att tröska samtidigt och slå ihop skördar av stående och liggande bestånd eftersom maltkvaliteten försämras. Torkningen är för sin del viktig att påbörja genast efter tröskningen. Det är också viktigt att vara försiktig med torkningstemperaturen så att grobarheten inte försämras.

Justering av skördetröskan

Axet på tvåradigt maltkorn är smalt och slinker därför lätt mellan slagskon och cylindern till skakarna om urtröskningen inte är tillräckligt effektiv. Avståndet mellan slagskon och cylindern borde därför justeras så att det är tämligen litet, 12-9 mm framtill och baktill ungefär hälften mindre. Observera ändå att ett alltför litet avstånd mellan slagsko och cylinder vid tröskning av fuktigt korn kan förorsaka onödiga skador på kärnorna, ett stort mellanrum kan åter förorsaka tröskningsförluster.

Tröskcylinderns periferihastighet borde vara 26–32 m/s för att uppnå tillräcklig effekt på urtröskningen. Eftersom skonsam tröskning är det främsta målet med maltkorn påbörjar man tröskningen med större avstånd mellan slagsko och cylinder och mindre cylindervarvtal. Om det uppstår alltför mycket cylinderförluster skall man först minska avståndet mellan slagskon och cylindern. Om det inte räcker till, ökar man på cylinderns periferihastighet med 5-10 % i gången. Samtidigt skall man kontrollera att det inte börjar komma brutna eller avskalade kärnor i tanken.
Cylinderdiameterns effekt på varvtalet (1/min)

Justeringen av sållen och luftmängden förorsakar vanligtvis inte stora problem. Gammal och torr kornhalm sönderhackas visserligen lätt på tröskcylindern. Halmresterna fastnar i sållen och därför lönar det sig att justera luftmängden så att den är tillräckligt kraftig och rikta den mot sållens främre del. Luftmängden måste vara så kraftig att agnarna flyger i en båge ut på åkern och inte blir liggande ovanpå sållen.

Grobarhetskravet viktigast

Framställning av malt av god kvalitet förutsätter att spannmålen gror snabbt och jämnt. Tröskningsskador kan visa sig som döda kärnor och skadade groddar. En typisk skada är att koleoptilen har trasats sönder. Döda kärnor gror inte alls, dessutom kan de mögla vid förgroning och därmed försämra hela maltpartiets kvalitet. Vid groningsskedet kan tröskningsskador uttrycka sig i form av slingrande groddar eller som lossnande skal och grodd, vilka alla förorsakar problem vid mältningen.

Kärnans benägenhet för ytskador beror i huvudsak på fukthalten vid skörden. Kärnan tål bäst slagen av tröskcylinderns slagor när fukthalten är 18–22 %. En torrare kärna spricker lätt varvid det uppstår synliga hack och sprickor som kan försämra grobarheten. En fuktigare kärna får lättare inre skador som är svåra att upptäcka men som också leder till sämre grobarhet.

Tack vare det hårda skalet tål kornet allra bäst av alla spannmål tröskning i fuktiga förhållanden. Väl groende kärnor kan fås från korn som tröskats upp till 30 %:s fukthalt. Målsättningen borde ändå vara att tröskningen påbörjas först när fukthalten sjunkit till 25 %. Vid optimal fukthalt (18–22 %) är kärnans hållbarhet så bra att inställningarna på tröskan knappt påverkar grobarheten. Ju fuktigare maltkorn man är tvungen att tröska, desto viktigare är det att tröskningen inte är för hårdhänt, dvs. att avståndet mellan slagskon och cylindern inte är för litet eller tröskcylinderns periferihastighet alltför hög.

Speciellt när man tröskar fuktigt korn skall man övervaka att det sker optimalt med tanke på skördens bruksändamål. Om agnborsten brister lätt och det inte blir kvar kärnor i axen lönar det sig att sänka cylinderns periferihastighet.

Brustna agnborst

Vissa år är agnborsten till förtret, andra år förorsakar de inga problem. När det första kornpartiet torkas lönar det sig alltid att kontrollera om de agnborst som blivit kvar vid tröskningen lossnar under torkningen. I så fall lönar det sig inte att i onödan utföra tröskningen mera hårdhänt.

Alltför stor mängd agnborst kan förorsaka onödiga förluster vid sållen och försvåra spannmålens förflyttning i transportörer. Dessutom är hektolitervikten låg för spannmål med mycket agnborst. Med hjälp av hård tröskning dvs. mindre avstånd mellan slagsko och cylinder, högre periferihastighet på cylindern och användning av skoplåtar blir man vanligtvis av med agnborsten, men speciellt vid tröskning av fuktigt korn finns det risk för att grobarheten samtidigt försämras. När man använder skoplåtar lönar det sig att följa upp spillet vid skakarna och vid behov sänka körhastigheten.

Om agnborsten inte verkar brista med normala metoder har man påbörjat tröskningen alltför tidigt. Om man då väntar några dagar, speciellt om det råkar komma en regnskur under tiden, kan det väsentligt underlätta att agnborsten lossnar. Det finns ändå risk för att samma regn slår spannmålen till marken.

För kärnstorlekens del är loppet så gott som kört när det blivit tid för tröskning. Kärnor från upprättstående bestånd är ändå i genomsnitt större än från liggsäd och därför lönar det sig att tröska liggsäden separat. Selektiv tröskning fördröjer skördandet en aning men kan höja värdet på skörd från upprättstående bestånd med en summa motsvarande malttillägget. Det är mera ekonomiskt att endast sälja skörden från liggsäd till foder istället för ett helt parti.