6.4 Växtsjukdomar, ogräs och liggsäd
BEKÄMPNING AV VÄXTSJUKDOMAR, OGRÄS OCH LIGGSÄD
Bekämpning av växtsjukdomar
Vid odling av maltkorn bekämpar man växtsjukdomar vid behov. Ett friskt växtbestånd kan utnyttja gödseln och producera en mängd- och kvalitetsmässigt bra skörd. Växtsjukdomar påverkar skördens mängd och kvalitet bl.a. genom att förminska kärnstorleken samt försämra grobarheten och sorteringsgraden.
De viktigaste växtsjukdomarna vid maltkornsodling är Fusarium-svampar (rödmögel), bladfläcksjuka, bipolaris rotröta och bladfläcksjuka samt sköldfläcksjuka. Med friskt och betat utsäde håller man utsädesburen strimsjuka och flygsot bra i styr. Luftburen mjöldagg och rost är kraftigast kopplade till väderleksförhållandena under växtperioden. Förekomst av rost har blivit vanligare och om man inte bekämpar dem kan de minska skörden betydligt. Den allvarligaste virussjukdomen är gulsot på korn som sprids av bladlöss. Det kan löna sig att bekämpa bladlöss sådana år när förekomsten är riklig.
Växtföljden och bearbetning minskar växtsjukdomar som lever i växtrester, såsom rödmögel och fläcksjukdomar. Det effektivaste sättet är att avbryta en ensidig växtföljd av spannmål med olje- eller baljväxter. Befrämjande av snabb förmultning av växtrester rekommenderas. Bra metoder för det är grund bearbetning direkt efter tröskningen och plöjning sent på hösten.
Certifierat utsäde garanterar ett livskraftigt, jämnt och friskt växtbestånd. För att kunna bestämma behovet av betning borde man låta EVIRAs enhet för utsädeskontroll analysera kvaliteten på eget utsäde (grobarhet och mängd utsädesburna sjukdomar) borde man. Sortering minskar mängden små, eventuellt rödmögelbesmittade frön och samtidigt förbättras utsädets livskraft.
Sjukdomsresistenta sorter är ett effektivt sätt att bekämpa växtsjukdomar. När man planerar behovet av kemiskt växtskydd är kännedomen om sortens egenskaper i fråga om sjukdomsresistens avgörande. Behovet av kemiskt växtskydd varierar enligt väderleksförhållandena under året, odlingsmetoderna, förfrukten och växtsortens resistens mot sjukdomar. Prognosmodellerna för växtsjukdomar är till hjälp när man fattar beslut om besprutning. Växtskyddsmedlet väljs så att det motsvarar behovet. MTT:s Kasper- och företagens rådgivningstjänster ger aktuell information om sannolikheten av sjukdomsförekomst, bekämpningsbehovet och förekomsten av eventuella sjukdomsstammar som är resistenta mot verksamma substanser. Man kan förebygga att växtskyddsmedelsresistens blir vanligare genom att använda bekämpningsmedel endast när behovet är påvisat, mångsidigt utnyttja verksamma substanser med skilda verkningssätt och iaktta de doser som anges i bruksanvisningarna. Pga. resistensrisken används strobilurinpreparat endast tillsammans med andra verksamma substanser.
De i Finland till salu varande bekämpningsmedlen för spannmålens växtsjukdomar delas upp i fem olika grupper på basis av verkningssättet: DMI-medel (triazoler), strobiluriner, anilinpyrimidiner, morfoliner och kloronitriler.
Tabell 2. Verksamma substanser, i bekämpningsmedel för växtsjukdomar som används i Finland, uppdelade i grupper enligt verkningssätt.
Bekämpning av liggsäd och ogräs minskar risken för förekomst av växtsjukdomar. Dessutom har hanteringen av skörden (tröskning vid rätt tidpunkt, snabb och effektiv torkning) en betydande förebyggande effekt på Fusarium-svamparnas förökning.
Stressfaktorer såsom vattenbrist, för mycket fukt, näringsbrist eller kraftig UV-strålning kan förorsaka växtbeståndet fysiologiska symptom som påminner om sjukdomssymptom. Tvåradiga maltkornssorter är känsligare än flerradiga sorter för fysiologiska skador.
Ogräsbekämpning
Ogräsbekämpning är en del av god odlingsteknik vid odling av maltkorn. Genom att bekämpa ogräs sparar man näringsämnen och växtutrymme för odlingsväxterna. Skördandet och vidarebehandlingen av skörden underlättas när man sörjt för ändamålsenlig ogräsbekämpning.
Ogräsens plantbildning varierar årligen. Ogräsbekämpningen skall alltid basera sig på observationer utförda på åkern under växtperioden samt på tidigare års observationer av åkerns ogräsbestånd. Behovet av ogräsbekämpning skall bestämmas på basis av ovan nämnda observationer. Samtidigt skall man också välja rätt bekämpningsmedel enligt ogräsarterna på åkern.
Vid användning av kemiska ogräsbekämpningsmedel skall man iaktta bruksanvisningarna för preparaten. Bruksanvisningar för bekämpningsmedlen finns på adressen: kasvinsuojeluaineet.tukes.fi/ Det är möjligt att minska bruksmängden om ogräsen är små och arterna är lätta att bekämpa. Man kan också använda mindre bruksmängder om ogräsens plantutveckling är sen i förhållande till spannmålen, odlingsväxtens tillväxt är frodig, man odlar på lerjord och det inte finns ”besvärliga” ogräs på skiftet.
Odlingstekniken kan ha inverkan på åkerns ogräsarter. Vid direktsådd ökar ofta mängden fröogräs. Kvickrot kan man ofta hålla i styr med hjälp av glyfosatbesprutningar. Om man använder sig av reducerad bearbetning kan övervintrande ogräs såsom baldersbrå och maskros bli vanligare. Kemisk bekämpning av flyghavre i kornbestånd är möjligt.
Bekämpning av liggsäd
Korn kan reagera kraftigt på tillväxtregulatorer. Maltkornssorterna är vanligtvis stråstyva men i frodiga bestånd är det nödvändigt att reglera stråtillväxten för att säkerställa skördens kvalitet. Om det ofta är molnigt och fuktigt under växtperioden ökar benägenheten för liggsäd.
Klormekvatklorid får inte användas som tillväxtregulator för korn. Tillåtna tillväxtregulatorer (Cerone, Terpal, Moddus M) kan användas ända tills beståndet är i flaggbladsstadiet varvid man redan märker bekämpningsbehovet bättre. Exakta bruksanvisningar finns på adressen: kasvinsuojeluaineet.tukes.fi/
Mera information: