6.3 Kalkning och gödsling

Kalkning

Odling av en bra malkornsskörd av hög kvalitet förutsätter att man upprätthåller åkerns pH på en bra nivå. Maltkorn är en speciellt krävande växt i fråga om pH och markens bördighetsklass borde vara god-hög. På organogena jordar är pH-målsättningen för marken minst 6,0, på grova mineraljordar 6,4 och på lerjordar 6,7.

Den skördeökning som uppnås med kalkning är vanligtvis 10–20 % för spannmål. Den skördeökning som kalkningen ger upphov till beror i huvudsak på förbättrad tillgång till näring när pH stiger till optimal nivå med tanke på näringsämnena. Utöver skördens kvantitativa egenskaper förbättrar kalkningen skördekvaliteten samt påverkar markstrukturen positivt. När markstrukturen är i skick fungerar åkerns vattenhushållning och växternas rötter har möjlighet att breda ut sig i hög grad och utnyttja vatten- och näringstillgångarna i marken på ett mera omfattande område. Det lönar sig att kontrollera kalkningsbehovet för skiftet utgående från resultaten från en ikraftvarande markkartering.

Gödsling

När man planerar gödslingen av maltkorn beaktas målet för skördenivån, skiftets egenskaper, växtföljden/förfrukten och maltkornssorten. Enligt markkarteringen och den uppskattade skördepotentialen väljer man NPKS-gödsel med lämpliga näringsförhållanden.

Kvävegödslingen för maltkorn skall vara måttfull. En typisk gödslingsmängd är 80–90 kg kväve per hektar. Målet för proteinhalten är 10,5 %.

När man planerar kvävegödslingen skall man beakta förfruktens eventuella inverkan på maltkornets gödsling. Efter klöverfri gräsvall frigörs det mindre kväve från marken än efter andra förfrukter. Från direktsådda och reducerat bearbetade skiften frigörs det också mindre kväve än från plöjda skiften. När åkerns mullhalt ökar kan man minska kvävegödslingen en aning. Detsamma gäller när man odlar maltkorn efter oljeväxter eftersom kvävet då mineraliseras i större utsträckning än efter spannmål. När man odlar maltkorn lönar det sig att undvika användning av stallgödsel. Baljväxter som förfrukt för maltkorn kan också vara problematiskt eftersom det är svårt att förutsäga hur kvävet frigörs.

På jordar med pH av klassen god eller bättre finns det skäl att säkra en tillräcklig spårämnestillgång. Om något näringsämne begränsar maltkornets skördebildning finns det risk för att skördens proteinhalt stiger eftersom skörden då kommer att ha tillgång till ett överskott av kväve.

Gödsling under växtperioden

Gödselmedlen sprids i huvudsak genom placering i samband med sådden. För maltkorn lönar det sig att ge kväve under växtperioden endast ifall kvävegödslingen i samband med sådden förblivit alltför sparsam i förhållande till skördeförväntningarna. Då gödslar man med kväve senast i början av stråskjutningen eftersom senare utförd kvävegödsling leder till höjd proteinhalt i skörden.

Under växtperioden kan man vid behov utföra spårämnesbladgödsling som optimerar skördemängden och proteinhalten.