Växtsjukdomarna bomullsmögel (se bilden till vänster) och klumprotsjuka orsakar de främsta och största skördeförlusterna bland oljeväxter. Förekomsten av bomullsmögel varierar från år till år och den kan bekämpas med kemikalier under växtperioden. Bästa effekten nås när bekämpningsbesprutningen utförs vid tidpunkten för full blomning. Om bekämpning inte utförs och beståndet är rikligt besmittat kan skördeförlusten vara omfattande.

Klumprotsjuka skadar växtroten och övervintrar i jorden. Kemisk utrotning av klumprot är inte möjlig, utan om sjukdomen förekommer i åkern ska man undvika att odla oljeväxter på ifrågavarande skifte. Även klumprotsjukan kan orsaka betydande skördeförluster.

På grund av sjukdomsriskerna kräver oljeväxterna en god växtföljd. Eftersom klumprotsjuka förekommer allmänt rekommenderas att odlingsuppehållet för oljeväxtodling på samma skifte är 4-6 år.

Andra växtsjukdomar som skadar oljeväxter är bladmögel, svartfläcksjuka, gråmögel, vitrost och mjöldagg. Dessa växtsjukdomars betydelse som orsakare av skördeförluster är ändå oftast rätt obetydlig.
Bild. 1. De allmännaste sjukdomarna som skadat oljeväxternas skott och deras förekomst på rybs- och rapsåkrarna åren 2007-2009. Resultaten baserar sig på kartläggningen av växtbestånd i samband med projektet RYPSINOSTE. Ei tautia = Ingen sjukdom, alle 25 % kasveista = Under 25 % av växtbeståndet, 25-49 % kasveista = 25-49 % av växtbeståndet, yli 50 % kasveista = Över 50 % av växtbeståndet. Pahkahome = Bomullsmögel, lehtihome = Bladmögel, mustalaikku = Svartfläcksjuka, kalkkihome = Vitrost, harmaahome = Gråmögel, härmä = Mjöldagg.

Ett växtbestånd som angripits av bomullsmögel ger lägre skörd och reducerad oljehalt. Dessutom försvagar sklerotierna som hamnar i skörden dess användningsvärde.

De första symptomen på bomullsmögel uppenbarar sig i växtligheten normalt 3-4 veckor efter blomningsstadiet. I stjälkarna och bladfästena syns först grågrön blöt röta som sedan torkar och färgas brun, växtstjälkens övre del torkar ut och utvecklingen av fröna avstannar. Stjälkarna blir sköra och brister lätt, varvid fröna faller till marken. Sjukdomen förekommer i synnerhet där det förekommer liggsäd eller tätt växtbestånd, i allmänhet som härdar som småningom röter ner växterna helt och hållet. Vid fuktig väderlek växer svampens vita, bomullsliknande mycel fram på de angripna plantorna. Inuti eller utanpå stjälken bildas svampens vilkroppar, sklerotier, vars diameter varierar från någon mm ända upp till två cm.

Bekämpning av bomullsmögel

God växtföljd motverkar smittorisken för bomullsmögel i skiftet. Sjukdomen kan dock sprida sig från föregående års rybsskiften åtminstone inom samma åkerlandskap. På områden där man utöver oljeväxter också odlar andra värdväxter för bomullsmögel är smittokällan alltid nära.
Bomullsmögelns övriga värdväxter bör beaktas vid planeringen av växtföljden. De största riskfaktorerna för uppkomst av bomullsmögel hör samman med odling av potatis, ärt och sgs alla grönsaker som odlas på friland.

För bekämpning av bomullsmögel finns i dag över tio olika handelspreparat, av vilka många är generiska produkter som innehåller samma verkningsämne. I effekten mot bomullsmögel mellan de olika preparaten finns inga betydande skillnader. Däremot avgör rätt besprutningstidpunkt effekten för samtliga preparat. Med hjälp av bekämpningsmedel strävar man i första hand till att göra blommornas kronblad giftiga mot bomullsmögel förrän de har vissnat och fallit ner på marken. Bästa effekt erhålls om besprutningen kan utföras i begynnelseskedet av full blomning. Bekämpningsresultatet har i allmänhet varit dåligt om besprutningen utförts först i slutet av blomningen. Besprutning alldeles i början av blomningsstadiet ger inte heller ett gott resultat.

Risken för bomullsmögel och behovet av besprutning kan förutspås på basen av regnen som föregår rybsens blomning. Bekämpning lönar sig i allmänhet om:

Bomullsmögel har förekommit på odlingen eller närbelägna skiften (OBS! även andra värdväxter för bomullsmögel)

Det har regnat med jämna mellanrum sammanlagt över 30 mm inom en period av 3 veckor före oljeväxternas blomning (jordytan har varit jämnfuktig)

Växtbeståndet vid blomningsstadiet är frodigt, risk för liggsäd förekommer och skördeförväntingarna är normala eller goda

Om man hittar vilkroppar efter bomullsmögel i åker där sjukdomen tidigare har förekommit är det ett säkert tecken på stor sjukdomsrisk. I praktiken är det arbetsdrygt och svårt att upptäcka vilkropparna.

Klumprotsjuka

Klumprotsjuka angriper rötterna och utgör ett synnerligen farligt hot mot korsblommiga växter. I värsta fall kan sjukdomen förstöra hela beståndet och överleva i jorden till och med 10 år. Om skiftet angripits allvarligt är sjukdomen så gott som omöjlig att utrota, eftersom korsblommiga växter upprätthåller smittan.

Klumproten orsakar svulstliknande knölar i rötterna vilket leder till att växtens förmåga att uppta vatten och näring avstannar. Växten torkar ut och på hösten ruttnar rötterna helt och hållet. Om sjukdomen angriper odlingen före oljeväxternas blomning är växterna ofta helt oförmögna att producera frön. Sjukdomen kan sprida sig på ett lömskt sätt eftersom en svag besmittning inte nämnvärt reducerar skörden. Skadans omfattning observeras ofta först i ett skede när hela skörden förstörs. Vid det laget är det för sent att bekämpa sjukdomen.

På grund av risken för klumprotsjuka borde oljeväxter odlas på samma skifte högst vart femte år. Under mellanåren ska korsblommiga ogräs bekämpas noggrant. Kalkning och god vattenekonomi på åkern minskar smittorisken. I planeringen av växtföljden är det skäl att beakta att alla kålväxter är klumprotsjukans bärare. Dessutom bör observeras att sjukdomen lätt smittar från besmittade skiften till friska via jord som fastnat i arbetsmaskinerna.

I odlingen av oljeväxter är det skäl att regelbundet uppfölja utvecklingen av klumprotsituationen. Sjukdomen är lätt att upptäcka från växternas rötter 2-3 veckor efter blomningen, när svulsterna ännu inte har börjat ruttna. Om man finner växter med svulst i rötterna på skiftet är det skäl att hålla ett uppehåll på 6-8 år i odlingen av korsblommiga växter. Det är synnerligen viktigt att utreda klumprotsituationen gällande nya arrenderade åkrar för att undvika besmittning av de övriga åkrarna!

Bladmögel

I början av sommaren syns bladmögeln i oljeväxternas blad som granngula fläckar i synnerhet mellan bladådrorna. På undersidan av de insjuknade bladen syns svag, färglös mycelväxt. Senare gulnar i synnerhet de understa bladen i tätt växtbestånd också till följd av ljusbrist, när de inte längre spelar någon roll med tanke på fotosyntes och skördebildning. Bladmöglet angriper också växternas stjälkar. På 1980-talet bildades typiska smala strimmelaktiga nekrosfläckar på stjälkarna som inte hade någon uppenbart negativ inverkan på växtens utveckling. I den senaste kartläggningen vissnade grödornas toppdelar ofta helt bort till följd av sjukdomen. Samtidigt avstannade utvecklingen av skidorna och fröna. I rotändan av skidan utvecklades endast 2-3 frön och spetsen formades till en lång pigg utan frön. När skidorna började mogna sprack de börjande från spetsen varvid också de fåtaliga fröna som fanns kvar drösade till marken.

Bladmögel sprids via infekterade frön, men dess vilosporer kan leva kvar i marken och växtavfallet i åratal. Sjukdomen kan föröka sig och spridas i ett flertal korsblommiga ogräsväxter. I de infekterade växterna bildas i fuktiga väderförhållanden rikligt med sporer som sprider sjukdomen mycket effektivt bland växtbeståndet. I Finland finns inga registrerade växtskyddsmedel mot bladmögel.

Svartfläcksjuka och gråmögel

Svartfläcksjuka förekommer i oljeväxternas stjälkar och skidor i form av svarta fläckar med skarpa gränser. De infekterade skidorna kan öppnas av sig själv, varvid fröna drösar till marken. Svartfläcksjukan skadar också fröna och orsakar groddbrand. Det finns inga registrerade preparat för bekämpning av svartfläcksjuka men bekämpningen av klumprot reducerar också svartfläcksjukan.

Gråmögel kan förstöra topparna i enskilda skott efter blomningen, men i allmänhet angriper sjukdomen mognande växter. Gråmögel har en tendens att angripa växter som redan skadats av klumprotsjukan. I fuktigt väder växer det i angripna växtdelar smutsbruna och dammande mögel. Kemisk bekämpning av klumprot reducerar även förekomsten av gråmögel.

Vitrost och mjöldagg i korsblommiga växter

Vitrost uppdagas först på växternas blad och stjälkar som ljusa mögelhärdar. När den angripit blomställningarna blir topparna i skotten svullna och förvridna och bekläds med vitt, puderaktigt mögelskikt. Om skidor bildas i blomställningen är de tomma och spjutaktiga. När sommaren framskrider blir de angripna grödorna smutsbruna. Vitrosten övervintrar i form av äggsporer i jorden och i fröna. I Finland förekommer sjukdomen mycket allmänt i lommeörten som anses vara en betydande smittokälla för oljeväxter. Av dagens sorter är de flesta mycket tåliga mot vitrost och kemisk bekämpning är inte nödvändig.

Mjöldagg har normalt inte haft stor betydelse, men under varma somrar kan den förekomma rikligt mot slutet av sommaren. T.ex. år 2010 var förekomsten av mjöldagg i Nyland på sina håll så riklig att massor av vit sporpollen samlades på arbetsmaskinernas ytor i samband med skördandet.

Läs mera i MTT:n Kasper-service