6.1.2 Rapsbaggen

Rapsbaggens resistens mot pyretroider ökar

Resistens eller beständighet mot pyretroider medför ur odlarens synpunkt en betydande förändring i skiftets eller odlingsområdets bekämpning mot rapsbaggen och resulterar i att bekämpningspreparatet ger upprepade gånger ett svagt slutresultat. Med detta avses situationer där man inte uppnår det förväntade bekämpningsresultatet trots att rekommendationerna för preparatets användningsmängder efterföljs.

Problemet betonas ofta i ensidig odling i och med att skadedjuren utsätts för verkningarna av vissa bekämpningsbesprutningar regelbundet. Med en varierande växtföljd kan skadedjurens mängd reduceras och ett skadedjursbestånd som är resistent mot bekämpningsmedlens verkningsämnen kan förebyggas. För att kunna kontrollera att resistens inte uppstår räcker det inte med att en odlare efterföljer varierande växtföljd i sorter och växter eftersom flygande insekter ofta rör sig effektivt mellan skiften som befinner sig nära varandra. Beaktandet av resistens och odlarnas samarbete gällande planering av odling och bekämpningsåtgärder kunde dock avsevärt fördröja uppkomsten av resistenta skadedjursbestånd.

Om man misstänker resistens mot bekämpningspreparat är det skäl att ta i bruk preparat med andra verksamma ämnen som varierar mellan växtperioderna. Eftersom växtskydd i huvudsak sker kemiskt, såsom i bekämpningen av rapsbaggen, är den viktigaste metoden i syfte att fördröja uppkomsten av resistens att variera mellan effektämnen med olika verkningar. Ett exempel på dylik variation är en situation där man misstänker att rapsbaggen utvecklat resistens mot pyretroider (t.ex. deltametrinet Decis, lambda-syhalotrinet Karate, alfa-sypermetrinet Fastac och Kestac, esfenvaleratet Sumi Alpha). I dylikt fall hinner de beständiga individerna inte bli allmänna inom populationen om de bekämpas med preparat som har annat verksamt neonikotinoid-ämne såsom asetamiprid (Mospilan) eller tiakloprid (Biscaya), som bekämpar dessa pyretroidbeständiga individer. När man efter användningen övervakar effekten i dessa preparat är det skäl att beakta att effektämnet inte utrotar rapsbaggen genast, utan gör individerna som utsätts för bekämpningen oförmögna att äta och skadegörelsen upphör omedelbart vid besprutningstillfället.

Inom en nära framtid torde ett tredje effektämne tas i bruk i syfte att fördröja resistensutvecklingen. I stället för tidigare nämnda eller parallellt med dem finns en tredje grupp preparat som innehåller verkningsämnet indoksakarb (preparaten var inte registrerade ännu våren 2012). Tau-fluvalinatpreparatet Mavrik 2 F är likaså fortfarande tämligen effektivt mot största delen av rapsbaggebestånden. I integrerat växtskydd minskar trycket på val av olika växtskyddspreparat eftersom preparaten inte används kontinuerligt. Nyttjandet av fånggrödor, reducerandet av preparat som är giftiga för bin och användandet av preparat som besparar nyttoinsekter minskar risken för resistens antingen direkt eller indirekt.

Bildschema. I en situation där eventuellt svaga bekämpningsresultat återkommer i samband med rapsbaggens bekämpningsbesprutningar rekommenderas preparat som tillhör grupp 3 jämsides med preparat som tillhör grupp 4. Man misstänker att rapsbaggen på odlingsområdet är resistent mot pyretroider som tillhör grupp 3. De resistenta rapsbaggarna hinner inte sprida sig i populationen när de bekämpas med effektämnet neonicotinoid som tillhör grupp 4. Bild: Jarmo Ketola, MTT.