6.1 Bekämpning av skadedjur

Loppor angriper plantor

Lopporna som uppenbarar sig på åkrarna i oljeväxternas plantbildningsskede äter hål speciellt i hjärtbladen och i de första växtbladen (se bilden, när du klikkar på bilden blir det större). Skadade plantor är känsliga för uttorkning. I värsta fall äter lopporna upp plantorna an efter som de skjuter fram på ytan. De vanligaste lopporna på de finska oljeväxtåkrarna är den vågrandiga och den krokrandiga jordloppan.    

Loppornas antal varierar enligt växtperiod och också regionalt. Loppbeståndet var exceptionellt rikligt våren 2007. Vårens sådd- och plantbildningsförhållanden (temperatur och fukt) inverkar på oljeväxternas tidiga utvecklingsskede och uppkomsten av problem som lopporna förorsakar. En tidig, varm och torr vår ökar risken för lopporna angrepp. Genom att ombesörja att växten får en god start kan skadedjursproblemen reduceras.

Betat utsäde, god såbädd, rätt sådjup, undvikande av för tidig sådd samt en effektiv övervakning under plantstadiet är viktiga åtgärder för att bemästra lopporna. I deras bekämpning används främst utsäde som är betat med insekticider (Cruiser OSR ja Elado FS 480). Vid köp av utsäde bör observeras att utsäde som betats med Elado inte får användas på grundvattenområden.

Trots betningen måste oljeväxternas plantbildning övervakas. Övervakningen ska inledas i ett tidigt skede, genast efter sådden. Eftersom lopporna är små och svåra att upptäcka, måste odlaren vara på alerten. Om loppmängden är väldigt riklig och plantuppkomsten långsam räcker betningen nödvändigtvis inte, utan man blir tvungen att komplettera den med insekticidbesprutningar.

Tröskeln för loppornas kemiska bekämpning överskrids om man vid granskningen, då plantorna befinner sig i hjärtbladstadiet, finner mer än en loppa/hjärtbladplanta eller när ca 20 – 25 % av bladbeståndet (ungefär en fjärdedel) har skadats. Som ett praktiskt tips kan tilläggas, att det lönar sig att utföra bekämpningen när man har observerat spår av loppor, i snitt 5 bitmärken/planta i hjärtbladstadiet (inga synliga växtblad ännu). På bekämpningsbeslutet inverkar också växtbeståndets skick och åkerförhållanden. I ett gott växtbestånd kan de tätvuxna plantorna klara sig utan bekämpning om växtförhålllandena är gynnsamma. Om loppskadorna är rikliga och luckor förekommer i  växtbeståndet lönar det sig att så hela skiftet på nytt.

Tabell 1. Preparat som kan användas i skadedjurbekämpning i år 2012. Tabell: ProAgria Keskusten Liitto, Peltokasvien kasvinsuojelu 2012 julkaisu. Käsittelyaika = Behandlingstid, Kauppavalmiste = Handelsnamn, Tehoaineet = Effektämnen, Käyttömäärä = Användningsmängd, kustannus = Kostnad, Huomautuksia = Anmärkningar, Varoaika = Karenstid 7 dygn, Aikainen taimiaste = Tidigt  plantskede, Ruusuke-nuppuasteella = Rosett- knoppstadiet. 1. Preparatet kan alternativt användas också i början av blomningen. Preparatet får användas en gång under växtperioden. 2. Max. en gång under växtperioden, någondera preparat Biscaya eller Mospilan. R=Även parallellimporterat preparat har godkänts för ändmålet. Obs! När du klikkar på tabellet, blir det srörre!

Rapsbaggen bekämpas årligen 

Rapsbaggen orsakar betydande skador genom att förstöra oljeväxternas knoppar i deras utvecklingsstadie (se bilder, när du klikkar på bilden blir det större). Rapsbaggen förekommer årligen och bekämpningen av den anses vara en av de viktigaste växtskyddsåtgärderna i fråga om vårrybs och raps.  

Rapsbaggarna förflyttar sig till oljeväxterna från sina övervintringsplatser redan i ett tidigt skede, genast när de första knopparna bildas innanför bladrosetten. Rapsbaggarna skadar knopparna genom att bita hål i dem för lägga sina ägg samtidigt som de äter på ståndarna. Baggarna lägger sina ägg i oljeväxtknopparna. De kläckta larverna börjar äta pollen när knopparna ännu är slutna. När knoppen slagit i blom nyttjar baggarna växtens pollen och nektar som föda. I slutet av blomningen när pollenfödan avtar äter rapsbaggens larver växternas toppar.

Om växten skadas i ett tidigt knoppstadie reduceras huvudskottskörden, vilket är skadligare för skörden än skadegörelse i ett senare skede. Bekämpningen av rapsbaggen är effektivare i ett tidigt stadium än strax före blomningen. Rapsbaggarnas övervakning ska därför inledas genast när de första knopparna bildas i bladrosettens mitt. Bekämpningströskeln för vårrybs i tidigt knoppstadie är 0.5-1 bagge/planta och i senare knoppskede och nära blomningen 2 baggar/växt. Om rapsbaggens naturliga fiender parasitsteklarna förekommer rikligt på området måste bekämpningströskeln för senare knoppstadie höjas till 3-4 baggar/planta. 

Blygrå rapsvivel och skidgallmygga skadar skidorna, men orsakar i allmänhet inte betydande skador

Rapsviveln är en gråaktig skalbagge som lägger sina ägg i oljeväxternas skidor (se bilden till vänster, när du klikkar på bilden blir det större). Larverna äter fröna som utvecklas inne i skidorna. I allmänhet finns bara en larv per skida. Den blygrå rapsviveln alstrar en generation per år och som vuxen övervintrar den utanför åkern. Dess betydelse som skadedjur i raps har varit rätt obetydlig. Trots den rikliga förekomsten av rapsvivel utrotas de normalt i samband med bekämpningen av rapsbaggar och därför behövs inte en särskild vivelbekämpning. Om behov av rapsbaggens bekämpning inte existerar är bekämpningströskeln för blygrå rapsvivel en vuxen vivel per fyra plantor. Den bästa effekten erhålls före oljeväxternas blomning eller i början av blomningen.

Skidgallmyggan är en liten mygga som är svår att upptäcka. Den har tillsvidare varit ett tämligen sällsynt skadedjur bland oljeväxterna. Skidgallmyggen lägger sina ägg inne i skidorna via hålen som rapsbaggen gjort. En skida kan innehålla till och med 30 gulvita larver. Larverna äter fröna som utvecklas samt skidans inneryta. När skidorna skadas öppnar de sig lätt och fröna drösar till marken. Skadorna förekommer främst längs med åkerkanterna. Skidgallmyggan gynnas av höst- och våroljeväxternas odling på ett och samma område. Övervakningen av skidgallmyggan är besvärlig och den har ingen egen bekämpningströskel

Problemen som kålmalen orsakar varierar beroende på inflygningarna

Skador förorsakade av kålmal förutsätter att de kommit till Finland med utländska luftströmningar (se bilden till vänster, när du klikkar på bilden blir det större).  Artens betydelse som skadedjur beror på hur stor det inflygande beståndet är och när svärmandet börjar. Senast oljeväxter drabbades av mera omfattande skador var 2010.

Kålmaskens larv skadar korsblommiga växter. De små larverna äter fönsteraktiga mönster i bladen medan de största larverna åstadkommer större hål. Larverna kan också skada knopparna, blomningarna och skidorna. Om förekomsten av larverna är riklig kan de förstöra växterna så pass mycket att endast slanan kvarstår. Beroende på tidpunkten för inflygningen och väderleken hinner 2-3 kålmaskgenerationer utvecklas i Finland under en sommar. I allmänhet orsakar andra generationens larver mest skada.

Första generationens kålmasklarver utrotas i allmänhet i samband med oljeväxternas bekämpning mot rapsbagggen och normalt föreligger inte behov av enskild kålmaskbekämpning (se bilden till vänster, när du klikkar på bilden blir det större). Eventuell bekämpningströskel är några larver per växt.