9.1.1 Prissäkring med terminskontrakt eller futurer
Idén bakom prissäkring med hjälp av futurer är att skydda sig mot de kraftigt fluktuerande priserna på kontant- eller realmarknaden (spot market). Spannmålssäljarna (t.ex. producenten och handeln) skyddar sig mot fallande marknadspriser, medan köparna (t.ex. husdjursgårdarna, spannmålsindustrin) skyddar sig mot stigande priser. Förenklat kan man säga att prissäkring med hjälp av futurer går ut på att spannmålssäljarna skyddar sig genom att sälja futurkontrakt på börsen, medan köparna skyddar sig genom att köpa kontrakt – dvs. säljarna säljer, köparna köper. Med börstermer sägs att säljaren använder sig av s.k. kort prissäkring (short hedge) och köparen lång prissäkring (long hedge).
I varje prissäkring som görs med hjälp av terminskontrakt ingår två handelstransaktioner på börsen. Det sålda futurkontraktet köps senare tillbaka, medan det köpta kontraktet säljs, d.v.s. terminsaffären avslutas. Detta motköp kan göras vilken vardag som helst före den sista handelsdagen för respektive kontrakt. Tidpunkterna för kontrakten är specificerade i börsernas regler. Till exempel går futurkontrakt för kvarnvete för november 2019 på NYSE Euronext (MATIF) ut 11.3.2019.
Enligt börsreglerna förvandlas ett futurkontrakt till ett handelskontrakt när det förfaller. Om ett motköp inte görs och kontraktet förfaller, skulle det leda till skyldighet att sälja eller köpa ett fysiskt spannmålsparti som motsvarar kontraktsmängden (handelspartiet). Att kontraktet är bindande bekräftas genom en penninggaranti, som tryggar parternas tillgångar i alla situationer. Kännetecknande för prissäkring med hjälp av terminskontrakt är att en aktörs säkerhet (kontraktets storlek) är högst lika stor som den spannmålsmängd som han i framtiden tänker sälja eller köpa. I bilaga 3 går vi närmare in på prissäkring med hjälp av terminskontrakt för den som köper eller säljer.
Bankernas tjänster för prissäkring med terminskontrakt
För jordbrukaren är det i praktiken enklast att säkra spannmålspriset med hjälp av futurer genom att anlita de tjänster som bankerna erbjuder. I Finland är det för tillfället bara Handelsbanken som erbjuder sådana tjänster. Banken förklarar för kunden hur de olika skedena av prissäkringen går till. Det är ändå viktigt, att odlaren själv är på det klara med hur futur- eller terminskontrakten fungerar som prissäkringsinstrument. Trots att futurhandel går ut på att köpa och sälja kontrakt genomförs betalningen eller eventuella krav på tilläggssäkerheter först då kontraktet avslutas, man handlar med andra ord bara med skillnaden mellan köp och försäljning. Vid terminshandel som görs via en bank ser banken alltid till att kontrakten avslutas, så att leveransskyldighet inte uppstår.
Serviceavgifterna varierar från bank till bank. Att prissäkra sin spannmål kostar mellan ca 0,75 och 2,0 €/ton, dvs. 37,50-100 euro per futur. Bankernas krav på tilläggssäkerheter varierar mellan 20 och 40 procent av kontraktets värde.